Jobbiga tider som blir ljusa snart (hoppas jag)
Har funderat mycket på sista tiden.
Jag har funderat på om det är värt att lägga ner hela sitt liv på att uppnå något man verkligen vill om man på köpet inte mår riktigt bra. Skolan är riktigt jobbig. jag vet att jag valt rätt och kursen i sig är inte så jobbig. Men ändå känns inte allt okej. tror jag börjar få tillbaka min prestationsångest. Jag vill verkligen inte att den skall komma ikapp mig igen och detta dövar jag genom att strunta i att plugga även om jag måste...... Men i efterhand leder det till ångest... En ond cirkel som jag inte riktigt kan hantera just nu.
Finns inget värre än när man verkligen vill något men ändå inte riktigt lyckas uppnå det.. Ja jag är en tjej med höga krav men tror ändå inte att det handlar om det...
Jag vet att detta bara är massa virrvarr som ni säkert inte kan förstå men just nu är det ganks gött att bara sitta och skriva av sig lite.. ta inte allt bokstavligt.... JAG LEVER... haha men alla har vi våra perioder då livet känns jävligt tungt och man letar på något sett efter något man aldrig kommer få......
Iblans önska jag att man kunde gå tillbaka lite i tiden, då allt kändes s¨å roligt och lätt ... Inga ansvar som vila på ens axlar inga pengar som styrde ens värld.
Jag vet att jag är en lycklig människa, jag har världens bästa sambo/fästman som är den snällaste man kan önska sig, men ibland förstår vi oss inte riktigt på varandra och då slocknar lågan en aning. Men det är då man skall vara stark och verkligen tänka efter vad man har. så kommer förhoppningsvis lågan att lysa starkare igen inom snar framtid. Jag vet ad jag har och jag tänker göra allt för att hålla lågan vid liv.
Till alla nära som blir orolig, bli inte det. JAg behövde bara skriva av mig lite. Känns gött att kunna prata med sig själv på nått vis. haha kanske jag borde göra det i en dagbok, men saken är att jag inte tror på sånt, det är så man stänger inne sina tankar och känslor. Jag delar hellre med mig av dem. Det är så det är att i hjärtat vara poet. hahahha..
All min kärlek till min älskade man, familj och mina vänner. Det är ni som gör livet värt att leva.
Love // Anna
vi klarar de tillsamans.. jag känner ungefär likadant nu=)
Hej snuttan!
Just nu vet jag precis hur du känner jag känner själv lite på samma sätt, skulle tycka det var jätte kul med skolan nu om jag bara hade någon som tog W så jag kunde sitta o plugga under dagarna..... nu så är oros momentet alldeles för stort för att jag ska kunna slappna av o koncentrera mig på det jag borde göra...
jag tänker på dig! hoppas att du kommer upp på hästryggen igen utan att falla för hårt!
många kramar från oss....
hehe vi är många som känner som du. Prova Pokkas metod å prata med dej själv, det är då man får dom bästa svaren ;) kram
Hej ungen!
Blev lite orolig, men oron försvann när jag såg kommentarerna. Det känns "gött" att veta att du har vänner som bryr sig. Jag vet också att du har en god man som tar hand om dej, även om ni inte förstår varandra jämt. Ingen människa är den andra lik och att två stycken människor skulle tycka och tänka likadant om allting är fullständigt otänkbart. Oj då, nu trassla jag visst in mig, men jag vet att du förstår vad jag menar. Kramisar
du e min lilla gullunge iaf :D detta kommer ordna sej sööt.. 1000 pussar och kramar
